Det här är Gustaf. Jag hittade honom i köket på Norra Brunn. Gustaf var producent för 100%. Om inte Gustaf hade funnits så hade jag just nu arbetat med något helt annat än humor, troligen någon sorts skitjobb. Därför älskar jag Gustaf. Men inte så mycket att jag kan tänka mig att fly till Istanbul och leva ett hemligt liv med mycket matlagning och trevliga rödvinskvällar. Att man går långa höstpromenader längs Bosporen och köper ett glas nypressat granatäppeljuice på Taxim. Jag vill alltså absolut inte ligga med Gustaf på det anrika Pera Palace Hotel. MEN, jag gillar honom som kompis. Ska det vara så svårt att förstå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar