Jag har en ny granne.
Lindahl.
Han verkade trevlig från början. Gammal proggare tycks det. Groovy typ. Jag gillar det. Ni vet typen som börjar odla prylar i de gemensamma rabatterna. Han har alltid ett leende på läpparna när man träffas. Har kanske en tendens att stanna och snacka liite för länge. Men vafan. Gubben lever ensam.
Men så börjar jag se ett mönster. Han nämner alltid något om att han hör när ungarna springer i trappan. "Det är så bra, jag behöver aldrig ställa väckarklockan längre". Eller typ: "Jag känner mig aldrig ensam. Jag hör ju att jag har sällskap". När han har sagt de där prylarna så skrattar han överslätande. Man måste le tillbaks. Men man känner också det lite som att man blivit anklagad för någonting..
Jag nu gått över från att tycka att han är najs till att tycka att han är jävligt aggresiv. Passivt aggresiv. Passiv aggresivitet är något av det värsta jag vet. Det har jag också kommit på nu.
Imorse sa han: "min gamla käpphäst är att barn ska lära sig att visa hänsyn tidigt". Då hörde jag mig själv bemöta hans passiva aggresivitet med AKTIV aggresivitet. Jag svarade:"Min gamla käpphäst är att bittra jävla gubbar som har så litet att göra så att de gnäller på barn som låter som barn kan dra åt helvete. En annan gammal käpphäst jag har är att om man har något att säga så ska man säga det rakt ut. Måste du ge mig bajs så gör det rakt av. Jag blir inte gladare för att du gömt bajset i en tårta."
Lindahl ler inte längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
bra talat! Har inte så många grannar kvar att le mot, har nog visat min rakhet lite för ofta. men varför, som du säger, kan de inte bara säga vad de tycker direkt?
Jorå, ja tycker nog att grannen din gjorde rätt. Känner jag ungar rätt så drar de igång en schottis när man minst anare. Fy faderullan. Han fösökte nog bara va en hyvens polare och slänga lite käft i stössta allmmänhet. Bli inte så styv i korken nu.
Skrattar så högt så grannarna vaknar och samtidigt sprutar jag kaffe på skärmen.Tack för morgonens gapflabb.
Samla alla dina citat och uttryck och ge ut en bok..
- gömt bajset i en tårta... hahahaha
Liknar han kungen?
Jag har länge gillat din blogg, men nu älskar jag den. Anledning: att du delar upp varje artikel i olika stycken, med tydliga mellanrader!
Jag kom på för några dagar sen att man kan läsa styckena i slumpvis utvald ordning, och så slutar man med första stycket. På så vis fattar man helheten av texten precis när man greppar vad den handlar om. Det blir precis som när man såg Pulp fiction och tyckte att man va smart när man förstod hur den hängde ihop!
Senaste inlägget blev helt suveränt! Man kastas i i handlingen i det långa stycket som börjar med ett citat. Någonting som "Han" sagt i morse, och man undrar ända tills man läst det första stycket (alltså kronologiskt sist) vem det var!
Prova själv, det blir skitgött!
Äntligen, äntligen en blogg som faktiskt på riktigt är rolig.
Rakt på sak, sånt är uppskattat!
Skicka en kommentar