Nu är det några dagar sedan jag kom hem från Afghanistan. Humorn dog fan där nere. Försöker skriva skämt. Försöker hitta knasigheter på blocket. Men tankarna går hela tiden tillbaka till skolan utanför Mazar. Skolan som blivit sprejad av en kalashnikov för att man undervisar tjejer:
Just nu orkar jag knappt vara komiker. Funderar på att bli kulturtant istället. Sätta upp barnpjäser om att alla är lika mycket värda. Blir rädd för mig själv. Tänker skänka pengar till Svenska Afghnaistankommitén nu och sen gå och lägga mig.
Tjingeling/K
5 kommentarer:
Du menar förstås Tingeling och inte tjingeling? Det är lite ledordet till vad vi har sysslat med när du var borta. Ska du deppa ihop nu? Jag deppade ihop när du försvann, viftar på svansen när du är tillbaka och släcker livsgnistan när du ska vara svår.
//miwwa
Som John Rambo i första First Blood är du givetvis traumatiserad av erfarenheterna.
Nu är det dags du beväpnar dig ordentligt och tar itu med demonerna - inombords och utombords!
Säffle
Känns lika skoj att läsa dina erfarenheter från Afganistan. Känn no press. Men du kommer väl till min stad och ser lång ut den 1?
Fortsätt roa svenska soldater och gör vad du gör bäst, få folk att skratta, så har du bidragit med mycket.
/Johan EchoAlpha
Klart man inte kan vara rolig alltid.. det är som om en konstnär skulle måla alltid.. det funkar inte så.. men det är bra att det fukar i bland.. jag beundrar dig mer och mer ju mer jag lär känna dig Kristoffer
Skicka en kommentar