Det här är ett avskedsbrev. Vi ses kanske i Nangiala.
Jag åker taxi med Nadir Yunus Avni. Han kan inte prata svenska. Alls. Noll procent. Det bästa han vet är att köra om. Han kör faktiskt BARA om hela tiden. Vi är på motorvägen mellan Karlstad och Säffle.
Han vet inte var vi ska heller. Efter att ha försökt förklara på mitt språk så fick jag tillslut programmera GPS:en åt honom. Men GPS:en pratar också svenska så det hjälper liksom inte.
Vi kommer att dö. Synd. För han är säkert en alldeles fantastisk hjärnkirurg.
Skrattstock 2012
En dag sedan
4 kommentarer:
Tack för allt!
Du var ljuset i mitt liv.
Mästerligt att få in så jävla mycket Sverige och ångest och utanförskap på bara nio rader. En stilistisk pärla.
FNISS FNISS FNISS.
skrattar så mascaran rinner. Du é underbar!
Skicka en kommentar