söndagen den 30:e augusti 2009

Linköping på onsdag!

Flickor och pojkar som pluggar i Linköping. Jag ska vara konferencier på Kalasmottagningen. Bara så att ni vet. Om ni tillhör den gruppen människor som avskyr mig så bör ni alltså undvika evenemanget. Eller tvärtom för alla del.

Jag har fått ett erbjudande

Fick ett mail idag. Det verkar som om jag har chansen att bli rik. Såhär står det:

"God dag,

Komplement till den dagen,

Även om du kanske är orolig för min e-post eftersom vi inte träffat förut,
mitt namn är Mr Song Lile. Jag arbetar med Hang Seng Bank. Det är en summa
av $ 19,500,000.00 i min bank Hang Seng Bank ", Hong Kong. Det fanns inga
stödmottagarna angav för fonden vilket betyder att ingen skulle någonsin
komma att kräva det. Det är därför jag ber att vi samarbetar.

Jag ber om din hjälp i verkställer detta transaction.I för avsikt att ge 30%
av de totala medel som kompensation för din hjälp.
Skulle du vara intresserad? Skicka gärna:

1. Fullständigt namn
2. Privat telefonnummer
3. Nuvarande bostadsadress

Vänliga Hälsningar
Mr Song Li."

Jag vet inte riktigt. Jag tror att jag kanske ångrar mig om jag inte tar den här chansen. Jag drar fan iväg mina personuppgifter.

fredagen den 28:e augusti 2009

Fan, jag sumpade det!

Jag bor på Hilton Slussen nu för jag ska uppträda på Göta Lejon och RAW ikväll. Gick ner till Blå Dörren vid 13-tiden för att äta lunch. Wallenbergare. Perfekt. Vid ett bord sitter det några grabbar med jordens största skägg. Jag lovar. Det är riktiga jävla tomteskägg. Skumt. Jag glufsar i mig kadaver, mos, skirat smör och lingon. Någon gång då och då mumlar jag "jävlar vilka stora skägg". Sen käkar jag upp och går.

300 meter upp i Götgatsbacken ser jag den här bilden på en affisch:

Det är ju för fan killarna i Klungan som har odlat djävulsskägg. Jag som alltid har drömt om att få träffa dem och snacka lite. Jag skulle vilja säga till dem att de är de bästa komikerna i hela landet, att jag lyssnar på deras radioprogram och gråter av skratt. Nu hade jag chansen. Jag sumpade den. Fan.

På affischen står att de spelar på Södra Teatern ikväll och några kvällar till. MISSA INTE DET FÖR DÅ DÖR DU!

måndagen den 24:e augusti 2009

Hjälp mig finna sanningen om Laberos kassaskåp.

En gång när jag uppträdde tillsammans med Peter Wahlbeck så berättade han den här historien:

"Joe Labero och Lars Vegas Trio turnerade tillsammans i folkparkerna. Trion hade alltid med sig en back öl. Labero hade alltid med sig ett kassaskåp fyllt med vin och cigarrer. Lars Vegas var riktiga festprissar men inte Labero. När Lars Vegas satt runt ölbacken och stojade i logen varje kväll gick Labero hem till hotellet för att sitta framför sollampan och lyssna på U2. Lars Vegas Trio tyckte att Joe Labero var en tråkig jävel som aldrig öppnade kassaskåpet och bjöd på godsakerna.

En kväll sitter Lars Vegas och krökar efter showen som vanligt. De snackar skit om tråk-trollisen som aldrig vill vara med och partaja. Samtidigt sitter basisten i trion och fingrar på kassaskåpets kombinationslås. Ganska precis samtidigt som sista ölen ur backen dricks upp råkar basisten vrida rattarna precis rätt. Joe Laberos kassaskåp går upp. Bordeaux och Havanna! Det blir fnissig stämning och man börjar diskutera etik, humor och fingeravtryck.

När Joe Labero nästa morgon öppnar sitt kassaskåp så är det tomt. Nej, inte helt tomt. I kassaskåpet ligger en lapp. På lappen står det: HOKUS POKUS!"


Så kommer jag ihåg historen från när Wahlbeck berättade den. Jag måste få veta om det är sant. Jag måste. Hjälp mig! Jag måste också tillägga att Wahlbeck tar tjugo minuter på sig att berätta den här berättelsen och det är de tjugo roligaste minuterna i mitt liv hittills....

torsdagen den 20:e augusti 2009

Val i Afghanistan.

Val i Afghanistan idag. Stor grej där nere.

Här hemma hör jag från olika håll att Sverige borde ta hem sina soldater och skicka dit humanitär hjälp istället. Lite naivt kan jag känna. Vad är nästa steg? Inga poliser i Stockholm? Bara socialarbetere.

"Larm om hustrumisshandel i lägenhet i Farsta, socialarbetar-enhet på tandemcykel 1:2 - ni får cykla dit och slänga in blyertspennor, böcker om jämställdhet och torkad frukt genom brevlådan så slutar de säkert."

Jag vet inte ja....

måndagen den 17:e augusti 2009

Häftapparat 120spänn

Nu auktioneras Bergmans skrivbord ut på Bukowskis. Jag ska fan lägga ett bud på det där skrivbordet som han har klottrat på.

Men jag behöver få loss kapital. Och jag och Valle är inte redo att sälja Ernst-tavlan än, konjunkturen är inte "där" än.

Så här gör vi. Jag auktionerar ut min häftapparat. Med klotter och allt:


Utrop 120 spänn.

måndagen den 10:e augusti 2009

Fan, fan, fan.

Jag hittade ett löpband på blocket. 4 lakan fick jag det för. Inte värsta sorten men ändå ett riktigt löpband. Jag tänkte ha det i källaren. Dörrn var för smal. Sågar upp dörrkarmen. Bär in löpbandet. Riggar upp det. För lågt i tak. Groucho Marx kan springa på det. Sigvard Marjasin möjligen. Men ingen annan.

Nu går det inte att stänga dörren till källaren. Jag lyckas inte fästa den jävla karmen i lättbetongen igen. På grund av stöldrisken har jag burit upp utombordaren, högtryckstvätten, svetsen, borrmaskin, kompressor och en kapsåg i huset. Nu står alla grejerna i soffan.

Alla i familjen hatar mig.

Jag ville bara komma i form. Fan.

Hoppas nu att inte någon kort jävel utnyttjar situationen och tjyvspringer på mitt band när jag ligger och sover.

måndagen den 3:e augusti 2009

Det var samma år som jag och Max Lorentz var i Afghanistan...

När jag gick i nian så var Max Lorentz het som en wokpanna. Han hade programmet "MAX" i SVT. Hans stående presentation av sina gäster var "idag ska jag få besök av en av världens bästa gitarrister och en riktigt god vän till mig faktiskt: Yngwie Malmsten".

"en riktigt god vän till mig alltså.." Varje gång. Alla gäster.

Vi tyckte att det var så jävla roligt. Vi fattade väl att han inte gärna kunde vara personlig vän till ALLA superstjärnor som hälsade på honom i studion men det var inte det som var det coola med honom. Det var att han var ironisk. Detta var nämligen när Schyffert fortfarande var springschas åt Fröderberg i grammofonarkivet och Tjadden och Gösta Bernard gjorde alla humorfirmagigen.

Max introducerade ironin i mitt liv. Jag lever på ironi. Okej, jag vill inte gå så långt att jag kallar Max för mamma. Men, det är ändå stort att vi ska åka till Afghanistan tillsammans i Oktober. Jag som komiker och han som keybordist.

Jag kommer att försöka klämma in det i varenda samtal från och med nu. Naturligt eller inte.

"När jag tog körkort? Nästan precis tolv år innan jag åkte till Afghanistan med Max Lorentz..."

Jag är yberstolt.



Max i bakgrunden. Norpan i förgrunden.

söndagen den 2:e augusti 2009

idétorka


"Hej. Jag sitter på FBU kursgård i Höllviken. Ikväll ska jag uppträda inför en massa människor som har sett mig förut. Jag behöver alltså lite nya idéer. Här kommer förstås du in, eftersom du målar idéer efter vad jag kan förstå. Jag har en begränsad budget (cirka 2000kr) men undrar om du skulle kunna komma hit och måla några idéer till lite nya skämt? Det finns en lämplig vägg på baksidan av en barack som ändå ska rivas på vilken du skulle kunna måla ganska stort och med bred pensel.

Hör av dig!

Mvh/Krtistoffer Appelquist"